nya tider

nytt jobb: det går bra men min hjärna blir slut av allt nytt info och av att prata finska (nästan)hela dagarna. Men jag trivs absolut.

ny (gammal) stad: kära stockholm jag är här igen

ny kille: det är nytt med herr M men han möter mig när jag kommer från båten med blommor och choklad, vill träffa mig hela tiden och bara finns där. Det bådar gott.

vänner har jag inte haft så mycket tid för men det kommer väl det med, allt måste lite stabilisera sig först bara.

sthlm

Tillbaka i Sthlm bara för ett kort besök. Trots att det känns som min stad kanske det inte är meningen att jag ska bo där just nu. Jag vet inte.

Allt som är bra med Sthlm fanns kvar, främst av allt mina underbara vänner. Det slog mig att hemma i Finland är det så många som man bara hänger med eftersom man typ känt dem hela livet och de bara hör till. Men i Sthlm är det speciella utvalda vänner som jag mår väldigt bra tillsammans med.

men det som är mindre bra med Sthlm fanns också kvar dvs en viss kille. En kille som ännu är upptagen men som jag inte kan slita mig ifrån, nu är det två år sedan vi möttes. Han säger så fina saker, är så rolig, så speciell, så trösterik som ingen annan och jag suger mig åt hans ord som en snustorr svamp. Surprise surprise hade han inte tid för mig men hann ändå bekräfta mig just sådär lagom och så att han vet att jag finns där. För han vill inte släppa mig.

Jag gick ut med vänner och när jag precis skulle gå hem kom det ännu fler vänner och det som var menat att vara några glas blev en helkväll (bara i Sthlm kan man festa alla dagar) Omoraliskt nog gick jag hem med en kille som det står sturepan skrivet på. Vi gjorde inte så mycket men jag sov i hans enorma lägenhet på Östermalm där han" aldrig är eftersom han reser så mycket" och han hade nyss köpt en frisersalong och jag kom inte ihåg hans namn och han tyckte det var lustigt. Han var solbränd och söt och det är bra med kontakter men jag undrar ibland över mitt beteende., kanske detta var en liten hämnd för Mr Upptagen.

När Mr Upptagen sedan messade dagen därpå fick jag en liten liten smula dåligt samvete, men varför skulle jag egentligen ha det. Jag är fri.

Nu sitter jag ensam pa kontoret ı Belek för sista gangen. Snart aker jag hem till Norden igen. Det kanns som att atervanda till verkligheten och omkring mig börjar kanterna suddas ut. Varmen försvann förra veckan och just nu kanns det som en kulen höst har med maktiga askvader nastan varje kvall. Den heta sommaren och hösten, stressen, kill dramatiken allt börjar sakta men sakert kannas lite overkligt.

Men jag ar redo för att komma hem igen. Nu ska jag ivag och ta avsked av mina belek vanner, vi ses hemma!

:(

Orkar inte sa bra just nu. Det hander för mycket och jag far för lite sömn. Dumma finska gaster. filmteam fran Sverıge och tusen saker att halla koll pa. Jag vill bara gömma mig bakom ett tacke för nagra dagar och sa, sen kanske allt kanns okej igen. Och jag ar sa trött pa all turkar som bjuder ut mıg- INTE ıntresserad!!

turkısh delıght

Jag har traffat en man ı nagra veckor nu och fast bi ınte bor ı samma stad sa har det varit magı, fjarılar, trygghet och hela köret nar vı har setts. Kemi som jag inte haft med nagon pa otrolıgt lange och den dar kanslan av att man bara smalter nar vi traffas.

För nagon dag sedan traffade jag hans bror som berattade att jag inte alls varit hans enda tjej under den har perioden. Cue arga sms, sarande ord och 'ha ett bra liv' meningar. Sa var det med den karleken.

Det underliga nu ar att hans bror typ blivit kar i mig och jag sager bara: Turkiet. Som tur kommer jag snart hem.

life as a guide

I Turkiet. Guidejobbet är nog ett av de mest krävande sakerna jag gjort. hela nätter på flygplatsen, följt av hela servicedagar på hotellen där gästerna klagar på allt från maten till aircnditioning (saker som jag ju inte kan påverka) och så ständigt gå runt med ett leende på läpparna.

Men det är bra för mig att vara mitt i smeten, konflikträdd som jag ju varit är det inte mera efter att 10 norska stora män stått och skrikit mig rätt i ansiktet. Och så har jag ju lärt mig konsten att linda turkiska ick-engelsktalande busschaufförer runt lillfingret-en stor bedrift i sig!

För min finska är detta också utmärkt, har finska välkomstmöten och finska utflykter som går lite bättre varje gång.

Imorgon har jag day-off och gissa vem som tänker tillbringa hela dagen på stranden? Oh yes because I'm worth it.

hon är borta

Mamma är borta. Jag förstår det inte men det är en verklighet. Nästa vecka är begravningen, om exakt en vecka åker jag tillbaka till Turkiet. Det blir skönt att komma iväg, jag behöver få lite andrum från det här huset som täcks av blommor varje dag.

man får se hur och om jag klarar det här.

glädje och sorg

Jag har det jätte bra här i Turkiet. Jag börjar nu komma in i guidelivet med sena flygplansnätter, långa dagar med klagande gäster och en del lyckliga gäster, poolservice, see-ins, see-offs, välkomstmöten och teamdinners. Incekum är en liten stad 20 min från Alanya och här jobbar jag pa Pegasos Planet som egentligen är tre lyxhotell. Det är så sjukt vackert här med en privat strand alldeles intill hotellet. Men oftast när man stressar runt i sin uniform så hinner man inte uppskatta allt det fina..det ska jag bli bättre på!

Allt skulle vara perfekt förutom att jag nu fått veta att mammas cancer ha kommit tillbaka och det inte ser bra ut. Hennes behandlingar under de närmsta dagarna kommer att vara avgörande. Jag känner mig så hjälplös och orolig här borta men samtidigt skulle jag ju inte kunna göra så mycket även om jag var i Finland.

Och jag vet att hon klarar det, jag vet att hon blir bättre. Annars stannar och slutar även mitt liv.

reseledare, jag?

Evigheter sedan jag bloggade! jag har det bra och mycket har hänt! Jag åkte på reseledarkursen i Spanien och det var en underbar månad. fick härliga vänner, inspirerande föreläsningar och lärde mig 1000 och 1 saker om service och reseledarbranschen. tempot var så intensivt att man knappt hann tänka el andas (ännu mindre sola) men summasumarum var allt otroligt givande (+att vi hade en av världens snyggaste instruktörer, danske daniel mmhmm)

Så kom jag hem till Finland via Stockholm och började mejla lite resebyråer. Så ringer en finsk dam från nazar, gör en telefonintervju och vips har jag fått ett jobb i Turkiet!! Jag åker nästa vecka och ska jobba som guide på pegasos palace, en lyxresort nära Alanya. Snabba ryck! Så nu, just nu, njuter jag av kanske det sista jag ser av finska sommaren i år, umgås med familjen och försöker lära mig lite om turkiet. Och försöker smälta detta..livet är verkligen oförutsägbart!

the old me´s dead and gone

Så typiskt. Jag har haft fullt upp med nya jobbuppdrag och HAN har kännts väldigt avlägsen. Trots att jag såklart kollat mejlen alltid nu och då. Och just när jag verkligen tänker att jag måste mogna och gå vidare för att nånsin kunna träffa någon På Riktigt så hör han såklart av sig. Och är hur gullig som helst, vill ses blabla.

Men faktum är att jag nu ska åka iväg till Spanien för minst en månad och gå en reseledarskola med 169 andra skandinaver. Så om det finns någon bra tid att gå vidare så är det nu.
Som Sarah Dawn Finer sjunger; I'm moooving ooon, and I'm gonna get stroonger now. Man kan ju alltid hoppas!

?%&# mail

och jag får ett mejl från reseledarskolan jag kommer att befinna mig på om ca två veckor. Det bifogas videosnittar från själva skolan och allt verkar otroligt fint organiserat och spännande. Men just nu kan jag inte vara ivrig och lycklig eftersom det nya mejlet inte var ett mejl från honom.

Och nu måste det här sluta, man kan inte hänga upp sin lycka på något/någon som aldrig varit ens..ens från början.

He's just not that into me

Det var verkligen mysigt med en minisemester i Stockholm+Göteborg. Jag och Hilja såg filmen "He's just not that into you" och den kändes ganska träffande gällande en viss herre. Han messade ca 25 mess åt mig under mina tre dagar i Stockholm men vi "hann" aldrig ses. Typiskttypiskt. När han väl kunde ses satt jag på bussen till Göteborg.

Där var det solsken, 10 grader och folk satt på uteserveringar. Fina Jakob och Anton mötte mig vid bussen och Jakob tog sedan väl hand om mig hela helgen. På lördagen kollade vi "Robinson" där finska Jarmo typ räddade hela programmet. Sedan gick vi ut en väldigt kort sväng till ett gayställe: Gretas. För ett år sedan var jag ganska förtjust i Jakob men just nu är vi "bara" goda vänner..som håller handen ibland. Saknar honom redan.

pojke vs man

2001-hångel killen på festen var såå pinsam, han kunde knappt säga hej åt mig. Jag bara skrattade inombords haha. Vi talade nog lite senare och när jag skulle gå hem så sa han: ska du verkligen gå hem nu? Ja verkligen.Det var fullt av singelkillar där men alla var så..pojkaktiga. Jag vill ha en riktig och mogen man har jag insett nu.

I övermorgon åker jag till Stockholm igen och sedan till Göteborg över helgen, ska bli så kul!Men jag har orealistiska förväntningar gällande mr Upptagen så får se hur besviken jag blir den här gången. De ringde från icebar och frågade om jag ville jobba, de fattade tydligen inte att det rörde sig om Semester!
har deadline på en grej så ska skriva den nu,berättar senare om mina Stockholmsäventyr!

där igen

Sången gick riktigt bra, underbart att sjunga med någon så proffsig att hon även gjorde mig bättre. Temat var black&white och 100 gäster i 40-60 års åldern släppte loss. I ett skede av kvällen måste jag&min kompis gra exit helt enkelt för att vi inte ville dansa med flera fulla gubbar. Men pappa hade all orsak att vara nöjd med kvällen.

Ikväll är det en födesledagsfest med folk lite mera i min egna ålder. Mitt hångel från 2001 är påväg enligte facebook så kan hända att det blir lite pinsamt..får se! Och jag har mejlats med Mr Upptagen som igen varit så gullig att jag smälter som en isbit i öknen. Ajajaj.

ännu mera masochism?

Den här veckan fyller min pappa 60 år och det kommer att bli ett enda hulabaloo av mottagning, fester och brunscher. Mamma har anställt min bästa kompis som festfixare så det blir kul att få sällskap av henne hela tiden.

Jag ska uppträda på festen på fredagen med en jätteduktig tjej som går på balettakademin i Göteborg. Hon är alltså en proffsig sångare och jag en amatör. Det kommer 100 personer på festen och de är alla den sorters kulturpersonligheter som man läser om i Hbl. Okej det kanske kommer att gå bra men jag är redan så nervös att jag svettas. Håll tummarna!

flashback

Var ute på teatteri förra helgen och träffade ett gammalt ragg från 2001. Det var han som sade: Vi hånglade senast 2001 va? Tur att man är minnesvärd iallafall:) Det var nära att det blev en rerun och ska jag vara ärlig så utbyttes lite saliv. Han är söt, såklart, men nu oroar jag mig för att alla i ankdammen ska få veta. I Sthlm är det så lätt att vara anonym, här vet verkligen Alla allt om Alla. Och skvallret flödar.

Ikväll blir det hundvaktning och Melodifestival, jag hejar på Måns, han är ju så söt! Om opera-katastrof-låten vinner är det...mycket dåligt. Skön lördagkväll alla!:)

update: Måns vann juryns röster men opera-katastrof låten gick och vann hela skiten. Typiskt.

Suomibaby

I Finland känns plötsligt allt mitt dejtande i Stockholm overkligt. Sitter med mamma och pappa och kollar på Så ska det låta en fredagkväll, ungefär så spännande är mitt liv här just nu:)

Nu blir det en paus från allt vad killar heter. Åtminstone i några veckor:)

...

Nu har jag bara några dagar kvar i Stockholm. Det blir flytt, städande, jobb och lite fest. och jag bli ledsen när jag tänker på hur lycklig jag var när jag flyttade hit och Han messade och sade att han var så glad över att jag var tillbaka i staden. Allt kändes möjligt då. Och nu lämnar jag Sthlm med lite söndrigt hjärta (även om jag gör en liten comeback i slutet av mars och såklart hoppas en del av mig på att vi ses då som vi planerade).

men min fina bästis och syster får lite ta hand om mig i finland och allt blir nog bra igen.

insikter

Allt känns bättre nu. Om man får ett sådan mess efter nästan ett&ett halvt års kontakt så måste man ju dra vissa slutsatser. Han sade att han tycker att jag pressar honom tidsmässigt, och jag har ändå haft väldigt stort tålamod. Det är dags för mig att gå vidare, han får stanna kvar och stampa som han verkar trivas så bra med.

Ska dessutom träffa Blåögda Jonas i veckan, mysigt! Och underbaraste Jakob kommer hem från NY imorgon, jag hoppas på en t-shirt. Minst! :)

skjut mig..

Vi messar lite "dagen efter". Och plötsigt out of nowhere kommer en lång harang om hur han behöver tid och tänka, tid att vara själv, reda ut sitt liv osv...Okej, vi träffas ungefär två gånger per halvår så jag var på vippen att skriva: save that for the girlfriend!

men det här handlar uppenbarligen om en 34-årig man som är ganska lost.

och en sån ska man vara kär i.
Jävla skit.

Be careful what you wish for..

Skickade messet till herr Upptagen igår där jag bad honom välja mellan tre alternativ gällande oss: A B och C. Han undvek skickligt frågan och svarade flirtigt istället. Suck. Och när jag slog på tvn var Carrie där och undrade om hon är en masochist, beroende av lidandet gällande kärlek. When is enough enough? Så när jag gick och lade mig tänkte jag att nu, nu har jag lidigt tillräckligt gällande den här killen.

Vem kunde tro att jag någon timme senare befinner mig i hans lägenhet, och allt känns rätträtträtt? Ups.

stand up and sing

Standup igår på syster&bror och det var underhållande (men jag blir liite irriterad på att tex järvheden kör samma skämt om&om igen under typ ett år, svårt att skratta "artigt" när man hört allt förut). Det var vid Tekniska så det vimlade av studenter och oh my vad de såg unga ut. För kanske första gången kände jag : skönt att jag lagt studietiden bakom mig!!

När showen skulle börja steg vi upp från våra platser och en kille frågade mig; ojdå måste man stå? och jag svarade: det är ju stand-up! Haha.

Annars inte så mycket nytt; fick ett ganska oinspirerat mess av Blåögda Jonas och herr Stureplan frågade på msn om vi ska höras i helgen. Maybe baby.
Tänker messa ett mycket dramatiskt mess till herr Upptagen idag. Återkommer.

myssöndag

Igår var jag bakisbakisbakis efter en toppenkväll på lördag. Tyvärr så lyckades jag tappa min kamera ute, får se om den dyker upp igen.

Jag hade en till dejt med Jonas igår och genast när han kom emot mig till St Eriksplan kändes allt jättebra. Vi såg på film och myste i soffan, precis som en söndag ska spenderas! han var kramig och pussig och jag bara njöt av närheten. Berättade också att jag antagligen inte stannar i Sthlm så länge till; (två veckor!) men han tyckte att mina reseledarplaner lät spännande. Och nu är ju också "the pressure" off egentligen. Kanske det är därför det känns så bra.

(och det är sköntskönt att få tänka på någon annan än herr Upptagen, en smula iaf)

Finally Friday

På såå mycket bättre humör nu. har en känsla av att en massa roliga saker kommer hända den här helgen! Igår såg jag herr Stureplan på (just det) Stureplan vid femtiden. Som tur skulle jag just på filmpremiär så såg helt okej ut. Han messade senare och vill ses nästa vecka. Bekräftelse bekräftelse haha:)
Vi såg Marley&me och plåtades för veckorevyn.com. kulkul. Sedan blev det kändissnack på Anglais med mary.

Just nu pirrar det i hela min kropp men ska ta det lugnt ikväll, imorgon blir det ju värsta stora Valentines festen. Köpte lite presenter till mina roomisar också, de är ju så söta. Valentinesday är absolut inte ångest för mig, tycker bara det är kul.

rosa tider

Alla hjärtans dag närmar sig och vi ska ha fest. Dresscode rosa så imorgon (när jag får lön hurra!) ska jag bege mig ut på stan och hitta något fint. Sedan blir det säkert solidaritet som lixom blivit vårt ställe.

Idag får jag följa med en kompis på film-förhandsvisning mysigt! Och detta är den första helgen på mycket länge som jag inte jobbar. Och jag har en till dejt på söndag med Blåögda killen som jag spelade biljard med förra veckan. Allt borde således kännas toppen men det gör det inte: inget svar från Mannen med stort M har tyvärr den effekten.

stockholm=singel?

Jag läste en klockren kommentar gällande en person som blivit dumpad:

Nu är det du som sätter dig rakryggad, inser att du har dejtat en kille som INTE var bra för dig, som INTE var rätt för dig och att det är han som är förloraren, inte du, hur bildad, snygg och trevlig han än var.Hatar att se dig gräva ner dig pga någon som beter sig på det sättet. Och tyvärr måste jag säga: Välkommen till Stockholm.

Är det så att för att Stockholm vimlar av snygga framgångrika singlar så har folk svårt att ha förhållanden? Utbudet är helt enkelt så stort att människor hela tiden tror att gräset är grönare på andra sidan. Jag börjar nästan tro så.

Den enda konstanta i mitt liv här är Mr Upptagen (1 1/2 år!). jag messade honom idag och föreslog en fika, så mycket mognare än alla fyllemess vi sysslar med på helgerna. Men ännu inget svar. Kan inte säga att jag är förvånad

helgaction

Förre helgen blev det mycket utgång: Hotellet, Cafe Opera och White Room på fredagen, Riche+Collage på lördag. Bye bye money även om man blev bjuden på lite väl mycket champagne. Nu när jag snart ska lämna sthlm igen så vill jag ta vara på varje stund att umgås med mina vänner..och på helgerna vill de oftast släppa loss.

Messades också med en viss upptagen kille. och fastän jag vet att det är fel var jag så lycklig att höras med honom igen. Mr J-dejten dök upp på Collage också och underhöll oss tjejer. han är fantastiskt rolig och det är synd att jag inte är så attraherad av honom. Sedan blev han och hans kompis mordhotade av ett gäng, galen kväll!

Jobbet på söndagen blev mindre kul, en kollega misstänks för att ha försnillat pengar. Sådant gör mig så upprörd, varför är folk inte ärliga!!? Karma säger jag bara, karma.

Wake up..

Det finns så många killar som bara är ute efter en sak. Jag har aldrig svårt att kontrollera mig i stundens hetta och tex igår så gick jag hem från en kille mitt i natten för att jag verkligen inte tror på one night stands. Testet är att om de ändå hör av sig dagen efter så vill de ha mera än bara sex. Den har inte hört av sig så man kan ju dra sina slutsatser. Okej han fyllde alla player-varningskrav:

-stockholmare
-skitsnygg
-enorm lägenhet nära stureplan
-finansman

Men man hoppas ju att man ska ha fel ibland. Fast egentligen borde man bara wake up and smell the coffee.

Pelle på spången

Allrighty hemkommen från en dejt med Pelle! Han hämtade upp mig i sitt företags vita skåpbil och vi fikade på kungsholmen. Han ägnade en stor del av kvällen till att prata om sin nya hund: Sockan. Hmm. Annars var han nog trevlig och lättsam, och tiden gick mycket fortare än på mina andra dejter. Kanske för att han är över 30 och mera säker på sig själv.

Han var charmig visst men inte så att jag drunknade i hans blå ögon hehe. Fick iaf positiv energi från den här dejten till skillnad från vissa andra och möjligheten att man träffas igen finns ju alltid.

I'm not missing you at all..

Och jag tittar fortfarande efter honom överallt. Och när jag går förbi cafeét där vi fikade pirrar det i hela kroppen men mest av ledsnad. Och jag måste (kommer att)messa snart igen fastän jag inte borde.

och jag ska på en ny dejt på torsdag.

monday is the new sunday

Efter att ha jobbat fredag, lördag, söndag och dessutom gått ut på lördagen så känns det i hela kroppen idag (speciellt efter att ha burit ca 150 ton is på lördag). Tog en snabb kaffe med 21-åringen innan jobbet på fredagen, han var väl söt och så, så ingen disaster direkt. Men han är för ung som sagt. Och jag är så trött på att berätta om mig själv, blablabla flyttade hit då, har pluggat det, vill j0bba med det. Borde skriva allt på en färdig lapp och bara skänka bort.

Mr J hörde av sig på lördagen och ville att vi skulle gå hem ihop. Tror inte det, han är ju en kul kille men kanske bäst s0m kompis.

Nu har jag äntligen fått sats-kortet så ska träna en massa den här veckan. Samt skriva en artikel. samt jbba på min cv. Jaa får se om det blir nåt mer dejtande överhuvudtaget!(kanske bäst så)

För jag kan inte säga nej

Ojoj nu har jag lovat att gå på en snabb fika med en liten kille (21!!) imorgon. jag känner mig redan som en gammal tant som skakar på huvudet och säger: lilla vän du är för ung för mig. Men wth man lever bara en gång och detta blir väl ett underhållande kapitel i dating disasters boken jag håller på att skriva..

it's been hurting all the way

Just nu är mitt självförtroende så lågt ner det bara går eftersom jag blev speeddumpad: en kille Ludde (skitsnygg) kom och hälsade på, lite grejer hände och han stannade övernatten. Följande dag får jag ett sms: du var glad och trevlig men jag tror vi är väldigt olika. OUCH! Okej det stod skrivet player över hela honom men ändå, så jävla onödigt. Så nu har jag bestämt mig, EN dejt till och sen lägger jag ner.

I'm not an addict, it's cool...

Jag tror jag blivit en spraydate-missbrukare. Igår hade jag en dejt med en trevlig kille från Uppsala: Mattias. Vi talade i över två timmar om musik, teater och annat vi hade gemensamt. Jag visade även icebar till honom...Men ändå så kände jag mig hela tiden osäker på om han verkligen var min typ. Och när han började tala om sitt stora intresse för rollspel blev jag ännu osäkrare.

Nåväl, jag kom hem och loggade in på msn. Genast började en massa killar höra av sig, varav två riktigt riktigt söta. Så var Mattias nästan glömd. Den ena, Lukas, skall kanske komma hit och hälsa på ikväll och den andra, Rasmus, har messat hela dagen idag.

Oh-oh var ska detta sluta!!?

(och egentligen är allt detta bara för att komma över Mr Upptagen)

Tredje gången gillt?

Okej dejt nummer tre blev ingen katastrof men ingen riktig dejt heller. På fredagen fick jag besök av min kära vän Eva och vi gick ut kring midnatt. Då hörde Mr J av sig och frågade om vi inte kunde ses ute. Sagt och gjort vi möttes upp utanför soap. Han var sig lik från bilden och började genast skämta en massa..abosluta pluspoäng! Bla ville han att jag skulle låtsas ragga upp honom inför hans vänner. Vi hängde hela kvällen och han visade tydligt att han var attraherad av mig. Jag var dock inte 100% övertygad (när han bad mig följa med hem kände jag mig inte så frestad) men jag tror nog vi kommer att ha fortsatt kontakt.

Det konstiga är att jag nog antagligen inte skulle ha lagt märke till honom ute om vi inte haft kontakt innan. Nätdejting är säkert en bra lektion för mig: jag skall sluta vara så ytlig!;)

potential?

Ett gott tecken av dejt nummer tre. Han ringde och vi talade en stund, skämtade en hel del. Följande dag får jag smset:

Hej fick inte riktigt klarhet igår innan vi la på luren. Är vi ihop nu?

Jag svarade: Självklart! Måste bara göra slut med Berrav och Anton först. Och Sofia.

are you online?

Jag har nu gett nätdejting en chans. Men det verka vara en galen värld, hur skall man veta hurdana personerna är på riktigt? Ändå är det många vänner som speciellt här i Stockholm har lyckats hitta kärleken via nätet. Men jag har mest haft otur hittills.

Har varit på två dejter. Den första med en liten (alltså föör kort!) blond 34-åring som jag genast nät jag träffade kände, nejnej. Han visade sig ändå vara trevlig och vi satt länge och fikade och talade om allt möjligt. Men är attraktionen inte där så går det ju inte. När vi suttit ett tag frågade han: och vad ska vi göra nu då??Jag svarade bestämt: Jag ska gå hem! Han messade en dag senare och frågade om jag ville ses igen men jag skyllde fegt nog på jobb.

Den andra var med en lång norrlänning som hette Lasse. Han såg söt ut på sina bilder så jag tänkte, varför inte? Vi sågs utanför centralen och han såg väl okej ut men inget extra. Så började minuspoängen hagla: han bjöd inte på ölen, han började mobba Finland, han hade extremt nördiga kostymbyxor på sig. Det var en kort dejt och efteråt kände jag: its just not worth it. Jag ska träffa en sista kille imorgon innan jobbet och nu får det bära eller brista. Är det här även en katastrof så kanske jag ger upp.

Snälla sluta såra

Historien upprepar sig. Jag gör det igen, låter en kille såra mig om och om igen. Förra gången var det Herr R som lekte med mig i över ett år. Ena dagen var han hur gullig som helst och brände skivor och sa fina ord, andra dagen kunde han såra mig in i själen genom att tala om hur snygg någon annan tjej var. Vi var aldrig ihop på riktigt men jag var totalt fast och vi mejlade nästan alla dagar (!). Nu när jag ser tillbaka fattar jag inte hur jag kunde vara så dum och naiv.

Nu har jag vari förtjust i en kille i över ett år. Problemet är att han har en tjej. Det går dåligt enligt honom och vi måste ”vänta och se” hur det blir. Vi ses sällan men messar desto oftare ibland, som igår, ca 20 sms på en kväll. Jag skulle nu vilja träffa honom och riktigt tala ut och få veta vad som händer. Men inte ens det kan han ge mig, han säger att han hör av sig när han kan ses och låter mig alltså gå runt och vänta och bli helt tokig. Han vill äta kakan och ha den kvar, det är självklart och jag är så arg på mig själv att jag låter honom göra mig besviken om och om igen. Men jag är kär. Det är problemet.