hejdå januari

Jag trivs på jobbet, jag trivs i Stockholm men börjar få lite panik nu: lägenhetspanik. Kan ännu bo där jag bor nu i febuai men sen gäller det att hitta nåt nytt. och än så länge har det inte gått sådär strålande mest för att jag verkar ha svårt att ta tag i det.

jag går ut varje helg och har träffat en del killar:konstigt nog verkar alla vara några år yngre. Inget seriöst alltså. Men tex så tillbringade jag hela gårdagen med att kramas (inget mer) med en brunlockig kille. Han är 23, ajajaj, men vi kommer hålla kontakt. Krambehovet blev stillat iaf!

men nu lägenhet....

that was it

nu klarnade det. han hann med att träffa en annan över nyår uppe i dalarna: därför har han varit så konstig. han vågade bara inte säga det, den lilla fegisen. vi fikade igår kväll och han klämde ut det efter ett tag. jag kunde inte sitta kvar utan gick bara. han sa: jag hoppas jag får se dig igen. jag svarade: bara om du har extrem tur.

jag sade inget om att jag också haft lite annat hångel under nyår.

jag kommer främst att sakna hans (någons?) närhet.

vad gör jag egentligen..?

Okej nu är det "stopp och belägg vad håller jag på med"? som gäller. Jag har dejtat M i en och en halv månad nu och vi har blivit värsta paret. Jag har sovit över åtm varannan dag, han ger mig blommor och presenter och lagar frukost, vi tillbringar dagar i hans soffa bara mysandes och går på bio&till jobbet ihop. Det är han och jag liksom men ändå velar jag..finns det rätta pirret där, är han för snäll helt enkelt?

Så när han åker iväg till dalarna och en gammal förälskelse från min uppsalatid är i stan, tackar jag ja att gå på öl med honom. Och en sak leder till den andra..kemin finns där än. Mannen försvinner dock tillbaka till staden lång
På nyårsafton får jag ett mess av M att jag var 2009 års höjdpunkt. Men sedan hör han inte av sig alls. Så det är precis som om han visste något..och jag funderar vem jag egentligen skickade fyllesms åt på nyårsnatten. och han väljer att stanna längre i dalarna. Och nu är jag rädd för vad han vet.

Och jag måste ju fundera över mig själv, vad är det jag vill? jag kan ju inte äta kakan och ha den kvar..även om det är en verkligt mysig och fin kaka. F-n måste prata med M men han svarar inte ens när jag ringer..Kan bara säga att fortsättning följer..