Pelle på spången

Allrighty hemkommen från en dejt med Pelle! Han hämtade upp mig i sitt företags vita skåpbil och vi fikade på kungsholmen. Han ägnade en stor del av kvällen till att prata om sin nya hund: Sockan. Hmm. Annars var han nog trevlig och lättsam, och tiden gick mycket fortare än på mina andra dejter. Kanske för att han är över 30 och mera säker på sig själv.

Han var charmig visst men inte så att jag drunknade i hans blå ögon hehe. Fick iaf positiv energi från den här dejten till skillnad från vissa andra och möjligheten att man träffas igen finns ju alltid.

I'm not missing you at all..

Och jag tittar fortfarande efter honom överallt. Och när jag går förbi cafeét där vi fikade pirrar det i hela kroppen men mest av ledsnad. Och jag måste (kommer att)messa snart igen fastän jag inte borde.

och jag ska på en ny dejt på torsdag.

monday is the new sunday

Efter att ha jobbat fredag, lördag, söndag och dessutom gått ut på lördagen så känns det i hela kroppen idag (speciellt efter att ha burit ca 150 ton is på lördag). Tog en snabb kaffe med 21-åringen innan jobbet på fredagen, han var väl söt och så, så ingen disaster direkt. Men han är för ung som sagt. Och jag är så trött på att berätta om mig själv, blablabla flyttade hit då, har pluggat det, vill j0bba med det. Borde skriva allt på en färdig lapp och bara skänka bort.

Mr J hörde av sig på lördagen och ville att vi skulle gå hem ihop. Tror inte det, han är ju en kul kille men kanske bäst s0m kompis.

Nu har jag äntligen fått sats-kortet så ska träna en massa den här veckan. Samt skriva en artikel. samt jbba på min cv. Jaa får se om det blir nåt mer dejtande överhuvudtaget!(kanske bäst så)

För jag kan inte säga nej

Ojoj nu har jag lovat att gå på en snabb fika med en liten kille (21!!) imorgon. jag känner mig redan som en gammal tant som skakar på huvudet och säger: lilla vän du är för ung för mig. Men wth man lever bara en gång och detta blir väl ett underhållande kapitel i dating disasters boken jag håller på att skriva..

it's been hurting all the way

Just nu är mitt självförtroende så lågt ner det bara går eftersom jag blev speeddumpad: en kille Ludde (skitsnygg) kom och hälsade på, lite grejer hände och han stannade övernatten. Följande dag får jag ett sms: du var glad och trevlig men jag tror vi är väldigt olika. OUCH! Okej det stod skrivet player över hela honom men ändå, så jävla onödigt. Så nu har jag bestämt mig, EN dejt till och sen lägger jag ner.

I'm not an addict, it's cool...

Jag tror jag blivit en spraydate-missbrukare. Igår hade jag en dejt med en trevlig kille från Uppsala: Mattias. Vi talade i över två timmar om musik, teater och annat vi hade gemensamt. Jag visade även icebar till honom...Men ändå så kände jag mig hela tiden osäker på om han verkligen var min typ. Och när han började tala om sitt stora intresse för rollspel blev jag ännu osäkrare.

Nåväl, jag kom hem och loggade in på msn. Genast började en massa killar höra av sig, varav två riktigt riktigt söta. Så var Mattias nästan glömd. Den ena, Lukas, skall kanske komma hit och hälsa på ikväll och den andra, Rasmus, har messat hela dagen idag.

Oh-oh var ska detta sluta!!?

(och egentligen är allt detta bara för att komma över Mr Upptagen)

Tredje gången gillt?

Okej dejt nummer tre blev ingen katastrof men ingen riktig dejt heller. På fredagen fick jag besök av min kära vän Eva och vi gick ut kring midnatt. Då hörde Mr J av sig och frågade om vi inte kunde ses ute. Sagt och gjort vi möttes upp utanför soap. Han var sig lik från bilden och började genast skämta en massa..abosluta pluspoäng! Bla ville han att jag skulle låtsas ragga upp honom inför hans vänner. Vi hängde hela kvällen och han visade tydligt att han var attraherad av mig. Jag var dock inte 100% övertygad (när han bad mig följa med hem kände jag mig inte så frestad) men jag tror nog vi kommer att ha fortsatt kontakt.

Det konstiga är att jag nog antagligen inte skulle ha lagt märke till honom ute om vi inte haft kontakt innan. Nätdejting är säkert en bra lektion för mig: jag skall sluta vara så ytlig!;)

potential?

Ett gott tecken av dejt nummer tre. Han ringde och vi talade en stund, skämtade en hel del. Följande dag får jag smset:

Hej fick inte riktigt klarhet igår innan vi la på luren. Är vi ihop nu?

Jag svarade: Självklart! Måste bara göra slut med Berrav och Anton först. Och Sofia.

are you online?

Jag har nu gett nätdejting en chans. Men det verka vara en galen värld, hur skall man veta hurdana personerna är på riktigt? Ändå är det många vänner som speciellt här i Stockholm har lyckats hitta kärleken via nätet. Men jag har mest haft otur hittills.

Har varit på två dejter. Den första med en liten (alltså föör kort!) blond 34-åring som jag genast nät jag träffade kände, nejnej. Han visade sig ändå vara trevlig och vi satt länge och fikade och talade om allt möjligt. Men är attraktionen inte där så går det ju inte. När vi suttit ett tag frågade han: och vad ska vi göra nu då??Jag svarade bestämt: Jag ska gå hem! Han messade en dag senare och frågade om jag ville ses igen men jag skyllde fegt nog på jobb.

Den andra var med en lång norrlänning som hette Lasse. Han såg söt ut på sina bilder så jag tänkte, varför inte? Vi sågs utanför centralen och han såg väl okej ut men inget extra. Så började minuspoängen hagla: han bjöd inte på ölen, han började mobba Finland, han hade extremt nördiga kostymbyxor på sig. Det var en kort dejt och efteråt kände jag: its just not worth it. Jag ska träffa en sista kille imorgon innan jobbet och nu får det bära eller brista. Är det här även en katastrof så kanske jag ger upp.

Snälla sluta såra

Historien upprepar sig. Jag gör det igen, låter en kille såra mig om och om igen. Förra gången var det Herr R som lekte med mig i över ett år. Ena dagen var han hur gullig som helst och brände skivor och sa fina ord, andra dagen kunde han såra mig in i själen genom att tala om hur snygg någon annan tjej var. Vi var aldrig ihop på riktigt men jag var totalt fast och vi mejlade nästan alla dagar (!). Nu när jag ser tillbaka fattar jag inte hur jag kunde vara så dum och naiv.

Nu har jag vari förtjust i en kille i över ett år. Problemet är att han har en tjej. Det går dåligt enligt honom och vi måste ”vänta och se” hur det blir. Vi ses sällan men messar desto oftare ibland, som igår, ca 20 sms på en kväll. Jag skulle nu vilja träffa honom och riktigt tala ut och få veta vad som händer. Men inte ens det kan han ge mig, han säger att han hör av sig när han kan ses och låter mig alltså gå runt och vänta och bli helt tokig. Han vill äta kakan och ha den kvar, det är självklart och jag är så arg på mig själv att jag låter honom göra mig besviken om och om igen. Men jag är kär. Det är problemet.