1

Igår berättade han om mig för sin mamma. och det är så sjukt skönt att ha någon att hålla i handen i decembermörkret. och Niklas är så fin. Det här kan bli bra.

Den här tiden förra året dejtade jag Micke (nicke och micke jaja)och jag tvekade en hel massa. Mem där den tvekan ledde mig till att hångla med en annan så skulle ja aldrig kunna göra det mot Niklas även om jag inte ännu heller är pombamsäker på honom, på oss. Och det är ju ett bra tecken! Micke verkar för övrigt tänka på mig igen och skriver konstiga fb-mess med länkar hit och dit.

Men som sagt, just nu finns bara en.

update!

Nu har jag snart jobbat ett år på mitt jobb. och det har gått bra, blev ju tom erbjuden en fin tjänst i Finland. Men inget fast jobb än (eller iaf fast som i mera lön) vilket ju är lite tråkigt. men jag trivs bra och om några månader flyttar kontoret till stureplan vilket ju är trevligt!:) men jag är inte den som tänker fastna på ett kundtjänstjobb. Utan måste tänka uppåt och framåt!

Jag verkar alltid träffa någon i juletider: nu är det norrlänningen Niklas som jag börjat bli seriös med. Eller hans seriöshet tog väl mig med storm kan man väl säga och att han så tydligt visade vad han ville kändees som en fräsch fläkt mitt i denna stockholm-player värld. Men ärligt sagt så har jag inte ännu känt den där wow-känslan...och efter varje träff funderar jag över vad jag vill (vilket inte är ett bra tecken)

men han är fin och snäll och varm ochjag tänker inte ta benen över över ryggen och springa in i en någon oseriös players "trygga" famn. Utan försöka stanna och känna och vara (och inte tänka så j-vla mycket hela tiden)

och just det mr big messade mig en natt här nyligen. och jag bryr mig inte ens. framsteg framsteg!

klart? nehej.

och efter en kväll där Han plötsligt slutat messa och jag bara blivit frustrerad och sur så försöker jag avsluta det här. Igen. Så jag skriver:

"Du bryr dig inte så mycket om mig va? Känns så. Vi ska nog inte ha kontakt just nu".

men han svarar:

"Klart jag gör!!du vet att det är svårt att messa bara. sen blev det för många snapsar..blabla"

Och just det där klart värmer mig såklart lite och samtidigt är jag förvånad för han brukar låta mig släppa taget när jag vill. Men inte nu. Nu vill han ha mig kvar där. Den jäkeln.

äntligen?

tillbaka efter en jättefin semester. solbrännan bleknar, regnen öser över stockholm och vemodet som alltid infinner sig när sommaren snart är slut är här.

lite kontakt med mr big men inget speciellt. SÅ på lördagen när jag ska på standup på grönan ser jag ett killgäng som springer in i en taxi och en av dem är HAN. Hela jag liksom fryser fast. han påverkar verkligen hela min existens. När jag lugnat mig klarar jag av att messa..vilket leder till att vi messar hela kvällen. Inget nytt här och när han säger att han kan komma och hälsa på så tror jag knappt på honom. Först när han skriver att han hoppar in i en taxi nu tror jag.

Så han kommer, charmar all luft ur mig, saker och ting (ALLT) händer och så går han. Jag var ändå underligt cool, vi hade kul och jag bjöd på knäckebröd. och en hel del annat. Now what?

Idag fyller hans tjej år. Grattis!

han är tillbaka

Så är han tillbaka. Vet inte ens hur det hände men nu messas vi hela tiden..och han har mig ganska så fast igen. Helgen blev full av fest och jag var närhetssugen och hittade folk att kramas och hångla tom sova med. Men de betyder ingenting, bara stundens närhet och jag går tillfredsställd därifrån, vill inte ha mera. Det är ju HONOM jag längtar efter.

"Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans" sjunger Miss Li på spotify och det stämmer. och så börjar han prata med mig på msn. och det vi skriver är ganska så barnförbjudet. man kan TA på den sexuella energin.

men nu ska jag på semester och vi kommer inte hinnas ses innan dess. Och jag tänker inte tillbringa min semester med att tänka på honom. Ska försöka iallafall :)

filmen om oss blev en kortfilm

Vi träffades ute, han stod på dansgolvet när jag kom dit, våra ögon möttes. Han utstrålade ett lugn som jag gillade, jag drogs verkligen till honom. Jag sov hos honom och det var mysigt, på morgonen bytte vi nummer. När jag samma kväll skulle messa honom får jag istället ett av honom: märkligt att träffa en vettig tjej som dig på krogen, skulle vara spännande att ses igen? Och jag blir glad. Och vi träffas redan nästa dag.

Och vi går runt i soliga vasastan.

Och vi går på bio.

Och vi äter ute både en,två, tre gånger.

Och vi hånglar som tonåringar på fik, t-banan, överallt.

Och han hälsar på mig i mitt vindsrum ute i Nockeby.

Och han lagar middag och vi myser framför schlagern.

Och vi träffas ute och på dangolvet finns bara vi två, bara vi.

Men en solig söndag är det bara slut. Han ska flytta och vill inte lämna någon kvar. Och jag känner hur han bara stänger av, inte lyssnar mera, han är redan på väg bort. jag kramar honom hårt, hårt för ja vet att det är sista gången vi ses. Kortfilmen om oss är slut.

sushi m mr Big

flyttat till nockeby, bromma. världens minsta lägenhet men skönt med nåt eget..dock gör detta att jag är ensam mycket och tänker destu mera. Alltså sörjer jag mera än förut och vill ofta bara gå hem efter jobbet och dra täcket över mig..men håller mig aktiv så gått d går.

och idag hände det som senast hände för mer är ett år sen: Mr Big ville luncha med mig. jag vaknade 4 på morgonen för jag var så nervös och på jobbet var jag spänd som en fiolsträng. Vi sågs, han var längre än jag mindes men hans ögon lyste lika blåa och klara som aldrig förr. han bjöd på sushi och jag fick knappt ner en bit. Vi talade om död och liv, jobb och resor, och lite om oss också. Kan vi vara vänner funkar det? hans situation är oförändrad, han är upptagen. egentligen är det mitt beslut.

han mejlade sedan att jag verkat blyg. blyg? jag som mest bara vill krypa in i hans snälla och trygga famn och försvinna för alltid. men lika fast som jag varit förut är jag inte och kanske kanske funkar den här vängrejen. får se.

don't stop believing

äsch orkar inte stressa mera över lägenhet. det löser sig och det är inte så att jag inte har nånstans att ta vägen. mitt jobb går bättre och på ett sätt känns det skönt att veta att jag KLARAR det. även om det är på finska. träffade plötsligt några finlandssvenskar i köket som jobbar på företagssidan, gemensamma bekanta hittades såklart genast och jag blev på nåt sätt lite gladare.

och så killar: hittade dt här i en blogg:j

jag är så trött nu. känner mig tömd, bortköpt.
som om man har gett bort alldeles för många kyssar till fel människa bara för att inte den riktige fanns i närheten.

riktigt så illa är det inte. men kanske lite. jag var igår hos 22-åringen för lite "filmmys". ja man ju gissa vad det betyder. kul..men samtidigt så meningslöst! men har ingen kontakt med Mr Big nu och det är brabra bra! *intalar mig själv*

I helgen kommer fina syster hit och jag tror allt kommer bli bra:)

hejdå januari

Jag trivs på jobbet, jag trivs i Stockholm men börjar få lite panik nu: lägenhetspanik. Kan ännu bo där jag bor nu i febuai men sen gäller det att hitta nåt nytt. och än så länge har det inte gått sådär strålande mest för att jag verkar ha svårt att ta tag i det.

jag går ut varje helg och har träffat en del killar:konstigt nog verkar alla vara några år yngre. Inget seriöst alltså. Men tex så tillbringade jag hela gårdagen med att kramas (inget mer) med en brunlockig kille. Han är 23, ajajaj, men vi kommer hålla kontakt. Krambehovet blev stillat iaf!

men nu lägenhet....

that was it

nu klarnade det. han hann med att träffa en annan över nyår uppe i dalarna: därför har han varit så konstig. han vågade bara inte säga det, den lilla fegisen. vi fikade igår kväll och han klämde ut det efter ett tag. jag kunde inte sitta kvar utan gick bara. han sa: jag hoppas jag får se dig igen. jag svarade: bara om du har extrem tur.

jag sade inget om att jag också haft lite annat hångel under nyår.

jag kommer främst att sakna hans (någons?) närhet.

vad gör jag egentligen..?

Okej nu är det "stopp och belägg vad håller jag på med"? som gäller. Jag har dejtat M i en och en halv månad nu och vi har blivit värsta paret. Jag har sovit över åtm varannan dag, han ger mig blommor och presenter och lagar frukost, vi tillbringar dagar i hans soffa bara mysandes och går på bio&till jobbet ihop. Det är han och jag liksom men ändå velar jag..finns det rätta pirret där, är han för snäll helt enkelt?

Så när han åker iväg till dalarna och en gammal förälskelse från min uppsalatid är i stan, tackar jag ja att gå på öl med honom. Och en sak leder till den andra..kemin finns där än. Mannen försvinner dock tillbaka till staden lång
På nyårsafton får jag ett mess av M att jag var 2009 års höjdpunkt. Men sedan hör han inte av sig alls. Så det är precis som om han visste något..och jag funderar vem jag egentligen skickade fyllesms åt på nyårsnatten. och han väljer att stanna längre i dalarna. Och nu är jag rädd för vad han vet.

Och jag måste ju fundera över mig själv, vad är det jag vill? jag kan ju inte äta kakan och ha den kvar..även om det är en verkligt mysig och fin kaka. F-n måste prata med M men han svarar inte ens när jag ringer..Kan bara säga att fortsättning följer..