sushi m mr Big

flyttat till nockeby, bromma. världens minsta lägenhet men skönt med nåt eget..dock gör detta att jag är ensam mycket och tänker destu mera. Alltså sörjer jag mera än förut och vill ofta bara gå hem efter jobbet och dra täcket över mig..men håller mig aktiv så gått d går.

och idag hände det som senast hände för mer är ett år sen: Mr Big ville luncha med mig. jag vaknade 4 på morgonen för jag var så nervös och på jobbet var jag spänd som en fiolsträng. Vi sågs, han var längre än jag mindes men hans ögon lyste lika blåa och klara som aldrig förr. han bjöd på sushi och jag fick knappt ner en bit. Vi talade om död och liv, jobb och resor, och lite om oss också. Kan vi vara vänner funkar det? hans situation är oförändrad, han är upptagen. egentligen är det mitt beslut.

han mejlade sedan att jag verkat blyg. blyg? jag som mest bara vill krypa in i hans snälla och trygga famn och försvinna för alltid. men lika fast som jag varit förut är jag inte och kanske kanske funkar den här vängrejen. får se.