nu klarnade det. han hann med att träffa en annan över nyår uppe i dalarna: därför har han varit så konstig. han vågade bara inte säga det, den lilla fegisen. vi fikade igår kväll och han klämde ut det efter ett tag. jag kunde inte sitta kvar utan gick bara. han sa: jag hoppas jag får se dig igen. jag svarade: bara om du har extrem tur.
jag sade inget om att jag också haft lite annat hångel under nyår.
jag kommer främst att sakna hans (någons?) närhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar