Vi träffades ute, han stod på dansgolvet när jag kom dit, våra ögon möttes. Han utstrålade ett lugn som jag gillade, jag drogs verkligen till honom. Jag sov hos honom och det var mysigt, på morgonen bytte vi nummer. När jag samma kväll skulle messa honom får jag istället ett av honom: märkligt att träffa en vettig tjej som dig på krogen, skulle vara spännande att ses igen? Och jag blir glad. Och vi träffas redan nästa dag.
Och vi går runt i soliga vasastan.
Och vi går på bio.
Och vi äter ute både en,två, tre gånger.
Och vi hånglar som tonåringar på fik, t-banan, överallt.
Och han hälsar på mig i mitt vindsrum ute i Nockeby.
Och han lagar middag och vi myser framför schlagern.
Och vi träffas ute och på dangolvet finns bara vi två, bara vi.
Men en solig söndag är det bara slut. Han ska flytta och vill inte lämna någon kvar. Och jag känner hur han bara stänger av, inte lyssnar mera, han är redan på väg bort. jag kramar honom hårt, hårt för ja vet att det är sista gången vi ses. Kortfilmen om oss är slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så vackert och så tråkigt...men det är ett bevis på att det finns bra killar därute iaf!! kram!!
SvaraRadera