efter allt det hemska..

Efter alla om och men blev det faktiskt en okej sommar. Jag sörjer och vet nu att man inte ska försöka dämpa sorgen när den kommer med sprit, mat etc utan bara ta emot den, känna smärtan och ta sig ut på andra sidan. Just nu mår jag okej faktiskt.

Juli var tyngst med mycket på jobbet och för aktiva helger. Jag hann varken andas eller tänka. Gick hem och grät så ofta jag bara hann. Men så åkte jag på semester med min fina syster och där hade både värmen, solen och hon en helande effekt på mig. Vi måste ta oss igenom det här. Och vi gör det tillsammans.

Hösten är fullbokad med nya jobbuppgifter, körskola, kör och så ska man ju hinna träna också. och så har jag ju faktiskt underbara vänner här i Sthlm som verkligen visat att de gör allt för mig.

Men det är mest tack vara N som jag klarat detta så bra (så här långt). Han bär upp mig, stöder mig och bara hans närhet gör att jag känner mig trygg. Vill inte ens tänka hur det skulle varit utan honom. Han får mig att se en framtid.