Igår berättade han om mig för sin mamma. och det är så sjukt skönt att ha någon att hålla i handen i decembermörkret. och Niklas är så fin. Det här kan bli bra.
Den här tiden förra året dejtade jag Micke (nicke och micke jaja)och jag tvekade en hel massa. Mem där den tvekan ledde mig till att hångla med en annan så skulle ja aldrig kunna göra det mot Niklas även om jag inte ännu heller är pombamsäker på honom, på oss. Och det är ju ett bra tecken! Micke verkar för övrigt tänka på mig igen och skriver konstiga fb-mess med länkar hit och dit.
Men som sagt, just nu finns bara en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar