Nu har jag snart jobbat ett år på mitt jobb. och det har gått bra, blev ju tom erbjuden en fin tjänst i Finland. Men inget fast jobb än (eller iaf fast som i mera lön) vilket ju är lite tråkigt. men jag trivs bra och om några månader flyttar kontoret till stureplan vilket ju är trevligt!:) men jag är inte den som tänker fastna på ett kundtjänstjobb. Utan måste tänka uppåt och framåt!
Jag verkar alltid träffa någon i juletider: nu är det norrlänningen Niklas som jag börjat bli seriös med. Eller hans seriöshet tog väl mig med storm kan man väl säga och att han så tydligt visade vad han ville kändees som en fräsch fläkt mitt i denna stockholm-player värld. Men ärligt sagt så har jag inte ännu känt den där wow-känslan...och efter varje träff funderar jag över vad jag vill (vilket inte är ett bra tecken)
men han är fin och snäll och varm ochjag tänker inte ta benen över över ryggen och springa in i en någon oseriös players "trygga" famn. Utan försöka stanna och känna och vara (och inte tänka så j-vla mycket hela tiden)
och just det mr big messade mig en natt här nyligen. och jag bryr mig inte ens. framsteg framsteg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
OJ vilken igenkänning i det där med att bli tagen på sängen av någons seriösa förhållningssätt till en, istället för det mer förekommande hej-du-är-snygg-låt-oss-ligga-och-sen-inte-höras-mer.
SvaraRaderaMen samtidigt, den pockande känslan: är det här tillräckligt? För frestelsen är ständigt där för mig, den ständiga lockelsen i att falla fritt in i något osäkert (ohärligt) som ändå liksom "känns" lite mer.
Ja eller hur, jag håller ännu på och försöker vänja mig..och visst frestelsen är ständigt där för mig med. Men samtidigt, hur värt är det inte att ha en fin kille som verkligen tycker om en. Men..jag är ännu kluven, får se hur det går:)
SvaraRadera